Proctorförsök: Bestämning av packningsegenskaper
Proctorförsöket, även kallat inpackningsförsök, är en standardiserad laboratoriemetod som används för att fastställa sambandet mellan vattenkvot och torrdensitet för jord- och krossmaterial. Syftet är att identifiera den optimala vattenkvoten där materialet uppnår sin maximala täthet.
Utförande och Packningsenergi
Försöket kan appliceras på i stort sett alla typer av friktions- och kohesionsmaterial. Beroende på de krav som ställs i det specifika byggprojektet utförs packningen med två olika energinivåer:
- Lättpackning: Motsvarar standardiserad energi för normala markförhållanden.
- Tungpackning: Används ofta för konstruktioner med höga belastningskrav, såsom vägkroppar eller flygfält, där en högre densitet eftersträvas.
Utrustning och Standarder
Valet av utrustning styrs av materialets kornstorlek. Vi använder främst två olika typer av packningsformar enligt gällande standard (t.ex. SS-EN 13286-2):
Form B: En större cylinder som möjliggör provning av material med grövre fraktioner (krossmaterial).
Form A: En mindre cylinder som används för finkorniga material.
Anmärkning: Valet av packningsform (A eller B) fastställs baserat på materialets kornstorleksfördelning. Innan Proctorförsöket påbörjas utförs därför en siktanalys av det inlämnade provet för att identifiera den dominerande fraktionen och eventuella överkorn, i enlighet med gällande standard (SS-EN 13286-2).
